I rapporten kartläggs och analyseras de miljöeffekter som ekologisk odling och djurhållning ger upphov till, relaterat till motsvarande konventionella produktion. Syftet är dels att ekonomiskt värdera dessa effekter, dels att göra en samhällsekonomisk bedömning av det stöd som utgår till ekologisk odling.

Beräkningarna tyder på att produktion av ekologisk spannmål eller mjölk innebär miljöfördelar jämfört med konventionell produktion av motsvarande kvantitet. De stora skillnaderna avser den biologiska mångfalden, pesticidanvändningen och kadmiumupplagringen, till det ekologiska systemets fördel. Det är svårt att mäta hur stor skillnaden i den biologiska mångfalden mellan de två odlingssystemen är, i synnerhet utryckt per kg producerad vara. Beräkningarna tyder på att ekologisk livsmedelsproduktion har lägre miljökostnader än motsvarande konventionella produktion.

Producenterna av ekologiska produkter får ut ett merpris på marknaden. Detta leder till att ekologisk produktion är företagsekonomiskt lönsam, även utan subventioner. Bör staten subventionera det ekologiska lantbruket i form av arealersättning när konsumenterna själva kan välja dessa livsmedel om de anser att produkterna är värda sitt pris? Ersättningen till ekologiska lantbrukare uppgår idag till 1 300 kr/ha. Detta belopp överstiger värdet av de effekter som beaktas i studien, speciellt i norrlandsregionerna. (Kalkylen omfattar dock inte alla miljöeffekter, exempelvis har inte den biologiska mångfalden kunnat ges ett ekonomiskt värde).

Sammanfattningsvis kan det trots osäkerhet i beräkningarna konstateras att stödet till ekologisk odling är ineffektivt i bemärkelsen att det är fel fördelat över landet. Det är för högt i de mindre bördiga regionerna där skillnader mellan ekologisk och konventionell drift inte är så stora. Analysen tyder på att det troligtvis är för högt även i resten av landet. För ökad effektivitet i politiken, bör således stödet till ekologisk odling riktas mot slättbygdsområden.