Om drygt ett år kan 40 % av EU-länderna vara helt nya medlemmar i unionen. De tar med sig sin tradition, sin historia, sin kultur. De tar med sig sitt jordbruk, sin miljö och sin landsbygd. EU kommer att förändras. Men EU:s gemensamma jordbrukspolitik har inte ändrats inför utvidgningen. De negativa effekterna av denna politik utvidgas alltså till nya länder samtidigt som Unionen utvidgas. Inom nuvarande EU har åtgärder för att stärka landsbygdens utveckling blivit en växande del av jordbrukspolitiken. Här handlar landsbygdsutveckling om att bromsa landsbygdens avfolkning samt om att stödja jordbrukets utveckling och diversifiering. EU-politiken skall snart gälla för upp till tio nya länder. De har inte samma behov. De har inte samma landsbygdsproblem. Men, de ska inlemmas i samma landsbygdspolitik.

Denna del av jordbrukspolitiken är visserligen mycket flexibel och handlar i stor utsträckning om att låta de olika medlemsländerna välja från en meny av åtgärder som EU har beslutat om och därmed delfinansierar. Men finns de mest angelägna åtgärderna för de nya länderna på denna meny? Passar politiken för dem – för det nya EU? Detta studerar SLI i denna rapport.

SLI har tidigare studerat om mer nationell jordbrukspolitik skulle göra den effektivare, när olikheterna inom EU har blivit så stora och ökar än mer genom utvidgningen. Svaret är ja, den skulle bli effektivare, det är inte längre ändamålsenligt med en gemensam jordbrukspolitik.

I föreliggande rapport studeras landsbygdens behov och problem i ett av de nya medlemsländerna – Polen – och om nuvarande politik för att stärka landsbygden är ändamålsenlig för behoven på den polska landsbygden. Kan den politik som är skapad för helt andra behov, utan större anpassningar bidra till en lösning av de problem som finns i de nya medlemsländerna? Är den tillräckligt flexibel? Studien är upplagd som en fallstudie i två regioner i Polen.