Riksdagen satte på regeringens initiativ målet att 25 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen år 2010 skulle avse ekologiska livsmedel. Ambitionen med målet var att nå mål för svensk ekologisk jordbruksproduktion. Konsumtionsmålet var alltså ett verktyg för att påverka den ekologiska jordbruksproduktionen.

Denna rapport visar att höga ekologiska konsumtionsmål i den offentliga konsumtionen ökar kostnaderna i måltidsverksamheten avsevärt. Den huvudsakliga anledningen är att ekologiska livsmedel är dyrare, men ekologiska livsmedel i måltidsverksamheten medför också högre krav på planering och uppföljning. Priset för ekologiskt skiljer dock mycket mellan olika livsmedelskategorier. Utifrån inköpspriser till offentlig verksamhet har prispremien för ”ekologiskt” beräknats till cirka 65 procent medan den största gruppen ekologiska livsmedel, mejeriprodukter, har en blygsammare prispremie på runt 25 procent.

Att merpriset skiljer mycket mellan produktkategorier innebär att högre konsumtionsmål medför mindre möjlighet att prioritera ekologiska livsmedel i varugrupper med låg prispremie. En andel om cirka 12 procent ekologiska livsmedel i den offentliga konsumtionen innebär uppskattningsvis en kostnadsökning på minst 200 miljoner kronor, medan konsumtionsmålet om 25 procent medför en betydligt större merkostnad motsvarande cirka 500 miljoner kronor.

Analysen pekar vidare på att det är omständigt och kostsamt att uppnå ambitioner i ekologiskt jordbruk via konsumtionsmålet. Hur ekologiskt jordbruk reagerar på konsumtionen beror på vilka varor som konsumeras. Uppenbara svårigheter är att en stor del av de ekologiska varorna är importerade och att de offentliga inköpen inom kommuner och landsting sinsemellan inte är samordnade. Därtill kan en ökad efterfrågan mötas med höjda marginaler i produktions- och distributionsled inte minst för de varor där efterfrågan ökar kraftigt.

Länk till en längre sammanfattning (pdf) av Rapport 2012:1