Småskalig livsmedelsproduktion är en viktig komponent i svensk landsbygdsutveckling. Ett led i att lyckas som småskalig livsmedelsproducent är att få ut sin produkt på marknaden. Den distributionskanal som antas ge de största möjligheterna till detta är försäljning via dagligvaruhandeln. I rapporten kartläggs vad som kännetecknar de småskaliga livsmedelsproducenter som distribuerar via dagligvaruhandeln, till skillnad från de som använder andra kanaler. Vidare undersöks, genom spatial analys i GIS, om företagare med samma distributionssätt är koncentrerade till bestämda områden i landet.

Resultaten tyder bland annat på att kortare avstånd till tätort ökar sannolikheten för att distribuera produkten via dagligvarubutik, medan närhet till riksväg snarare indikerar att produkten säljs via egen gårdsbutik. Ett större antal invånare i hemkommunen minskar också sannolikheten för att man säljer sina produkter via dagligvarubutiken, vilket skulle kunna indikera att marknadens storlek är betydelsefull för val av distributionssätt. Vidare ökar sannolikheten att sälja via dagligvarubutik med stigande ålder och är högre för manliga företagare än för kvinnliga. Det är också så att en större andel av dem som distribuerar via dagligvarubutik har fått stöd från landsbygdsprogrammet och driver verksamheten som aktiebolag.

Starka klusterbildningar mellan företag med samma distributionsväg främst finns i Norrbotten, på Gotland och i Värmland. Koncentrationen av företag med samma distributionssätt visar sig vara högst på kommunnivå, vilket antyder att matnätverk på lokal och kommun-nivå borde ha bäst förutsättningar att generera ett effektivt samarbete mellan producenter.