Syftet med rapporten är att jämföra det ekonomiska resultatet mellan ekologiskt och konventionellt drivna gårdar, med samma yttre förutsättningar, dvs. att söka isolera effekten av om en gård drivs ekologiskt eller konventionellt. Beräkningarna är gjorda på gårdsnivå och mark- och byggnadskostnader har inte beaktats i lönsamhetsjämförelserna. Priser och kostnader avser år 1999 och stödet avser stödnivån i miljöstödsprogrammet för perioden 2000-2006.

Analysen visar att ekologiska jordbruksföretag har högre lönsamhet än konventionellt drivna företag med samma produktionsinriktning. Det gäller både mjölkgårdar och växtodlingsgårdar och det gäller i alla studerade regioner. För båda produktionsinriktningarna är lönsamhetsfördelen för ekologiska gårdar störst i de bästa jordbruksbygderna.

Den höga relativa lönsamheten för ekologiska gårdar i södra Sverige förklaras av det höga merpriset på ekologiska vegetabilieprodukter. Vid en högre skörd betyder ett högt merpris mer än vid en låg skörd, vilket även gynnar mjölkgården i dessa bygder. Merpriset på ekologiska produkter är relativt sett betydligt mindre för mjölk än för vegetabilieprodukter. Den ekologiska djurhållningens goda relativa lönsamhet beror därför i betydligt större utsträckning än i växtodlingen på samhällets stöd till ekologisk produktion.

Sammanfattningsvis visar alltså beräkningarna att det finns stora ekonomiska incitament att övergå till ekologisk produktion. Det ekologiska stödet har störst betydelse i de mindre bördiga jordbruksbygderna och stödets utformning som ett enhetligt arealstöd styr den ekologiska produktionen till de svagare jordbruksbygderna. Stöden till ekologisk produktion har dessutom betydligt större betydelse för mjölkproduktionen än för växtodlingen. Ett högt merpris styr den ekologiska odlingen till de bördigare jordbruksbygderna och stimulerar ekologisk växtodling, medan ett högt arealstöd styr produktionen till de mindre bördiga områdena och stimulerar ekologisk djurhållning.