I denna studie har SLI analyserat integrationen av marknader för olika
livsmedel inom EU. Priser på 56 livsmedel i 23 städer i EU under perioden
1990-2002 analyseras i syfte att undersöka i vilken utsträckning den
gemensamma marknaden är uppdelad i nationella marknader. Perioden är av
särskilt intresse då flera viktiga åtgärder vidtogs för en fördjupad ekonomisk
integration inom unionen under dessa år. Den inre marknaden skapades och
det monetära samarbetet fördjupades för flera länder bl.a. med införandet av
en gemensam valuta. Marknader inom EU borde därför under denna period
bli mer gemensamma och mindre nationella, dvs. begränsade av länders
gränser. Perioden är dessutom särskilt intressant då EU utvidgades genom
medlemskapet av Sverige, Finland och Österrike.
På en helt gemensam integrerad marknad ger inte landgränser upphov till
prisskillnader. Priser utjämnas till följd av att handelshinder mellan länderna
är borttagna. I studien testas därför förändringar av landsgränsers betydelse
för prisskillnader i syfte att undersöka hur integrationsprocessen har
fortskridit. Särskilt förväntas prisskillnader för de under perioden anslutna
EU-länderna ha minskat. Vid EU-inträdet införde dessutom de nya medlemsländerna
EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP. Detta borde i sig ha
minskat prisskillnaderna mellan städer i de nya EU-länderna och städer i
gamla medlemsländer.
Genom att studera prisskillnader mellan städer för en rad olika livsmedel ges
en bild av i vilken utsträckning landgränser ger upphov till prisskillnader.
Prisskillnader studeras både mellan städer inom samma länder och städer i
olika länder. Ju lägre prisskillnader mellan länder, desto längre har den
ekonomiska integrationsprocessen kommit.
Resultaten visar att på de flesta livsmedelsmarknader är prisskillnaderna
större mellan två städer om de inte ligger i samma land. Även när man tagit
hänsyn till transportkostnader mellan städer och momsskillnader mellan
länder är prisskillnader mindre mellan städer i samma land än i olika länder.
Resultaten skiljer dock mellan olika varugrupper. För nästan alla produkter
inom kategorierna frukt, mejeriprodukter och matoljor segmenteras
marknaderna av landsgränser. Dessa marknader är alltså i viss utsträckning
fortfarande nationella marknader. Inte minst gäller detta marknaden för
mejeriprodukter där landsgränser förklarar en stor del av prisskillnaden
mellan städer.
Det finns indikationer på, om än små, att den ekonomiska integrationen ökat
på livsmedelsmarknaden under perioden. För drygt tio produkter har prisskillnaderna minskat mer mellan städer i olika länder jämfört med städer
inom länder. För några få produkter har dock prisskillnaderna ökat mellan
städer som åtskiljs av en gräns.
Prisskillnader mellan Stockholm, Helsingfors och Wien och de andra städerna
är större än prisskillnader mellan städerna i resten av EU. EU-medlemskapet
har dock inneburit att prisskillnaderna minskat för några produkter. För de
livsmedel vars primärproduktion regleras inom CAP har prisskillnaderna
minskat. Detta är förväntat eftersom EU-medlemskapet innebar samma
stödsystem och tullar som övriga EU-länder. Även för mer förädlade
produkter har en prisutjämning skett. Detta är som förväntat eftersom
handelshindren för förädlade produkter ansågs vara stora innan EU-inträdet.
För frukt och grönsaker har däremot inte prisskillnaderna minskat mellan
Stockholm, Helsingfors och Wien och de övriga städerna. Bristen på priskonvergens
för dessa produkter kan förklaras av att produktionen av frukt
och grönt endast i en mindre utsträckning är reglerat inom EU.