I denna studie har SLI analyserat integrationen av marknader för olika
  livsmedel inom EU. Priser på 56 livsmedel i 23 städer i EU under perioden
  1990-2002 analyseras i syfte att undersöka i vilken utsträckning den
  gemensamma marknaden är uppdelad i nationella marknader. Perioden är av
  särskilt intresse då flera viktiga åtgärder vidtogs för en fördjupad ekonomisk
  integration inom unionen under dessa år. Den inre marknaden skapades och
  det monetära samarbetet fördjupades för flera länder bl.a. med införandet av
  en gemensam valuta. Marknader inom EU borde därför under denna period
  bli mer gemensamma och mindre nationella, dvs. begränsade av länders
  gränser. Perioden är dessutom särskilt intressant då EU utvidgades genom
medlemskapet av Sverige, Finland och Österrike.
På en helt gemensam integrerad marknad ger inte landgränser upphov till
  prisskillnader. Priser utjämnas till följd av att handelshinder mellan länderna
är borttagna. I studien testas därför förändringar av landsgränsers betydelse
för prisskillnader i syfte att undersöka hur integrationsprocessen har
fortskridit. Särskilt förväntas prisskillnader för de under perioden anslutna
EU-länderna ha minskat. Vid EU-inträdet införde dessutom de nya medlemsländerna
EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP. Detta borde i sig ha
minskat prisskillnaderna mellan städer i de nya EU-länderna och städer i
gamla medlemsländer.
Genom att studera prisskillnader mellan städer för en rad olika livsmedel ges
  en bild av i vilken utsträckning landgränser ger upphov till prisskillnader.
  Prisskillnader studeras både mellan städer inom samma länder och städer i
  olika länder. Ju lägre prisskillnader mellan länder, desto längre har den
ekonomiska integrationsprocessen kommit.
Resultaten visar att på de flesta livsmedelsmarknader är prisskillnaderna
  större mellan två städer om de inte ligger i samma land. Även när man tagit
  hänsyn till transportkostnader mellan städer och momsskillnader mellan
  länder är prisskillnader mindre mellan städer i samma land än i olika länder.
  Resultaten skiljer dock mellan olika varugrupper. För nästan alla produkter
  inom kategorierna frukt, mejeriprodukter och matoljor segmenteras
  marknaderna av landsgränser. Dessa marknader är alltså i viss utsträckning
  fortfarande nationella marknader. Inte minst gäller detta marknaden för
  mejeriprodukter där landsgränser förklarar en stor del av prisskillnaden
mellan städer.
Det finns indikationer på, om än små, att den ekonomiska integrationen ökat
  på livsmedelsmarknaden under perioden. För drygt tio produkter har prisskillnaderna minskat mer mellan städer i olika länder jämfört med städer
  inom länder. För några få produkter har dock prisskillnaderna ökat mellan
städer som åtskiljs av en gräns.
Prisskillnader mellan Stockholm, Helsingfors och Wien och de andra städerna
  är större än prisskillnader mellan städerna i resten av EU. EU-medlemskapet
  har dock inneburit att prisskillnaderna minskat för några produkter. För de
  livsmedel vars primärproduktion regleras inom CAP har prisskillnaderna
  minskat. Detta är förväntat eftersom EU-medlemskapet innebar samma
  stödsystem och tullar som övriga EU-länder. Även för mer förädlade
  produkter har en prisutjämning skett. Detta är som förväntat eftersom
  handelshindren för förädlade produkter ansågs vara stora innan EU-inträdet.
  För frukt och grönsaker har däremot inte prisskillnaderna minskat mellan
  Stockholm, Helsingfors och Wien och de övriga städerna. Bristen på priskonvergens
  för dessa produkter kan förklaras av att produktionen av frukt
  och grönt endast i en mindre utsträckning är reglerat inom EU.