Antibiotika har, alltsedan dess upptäckt för mer än 70 år sedan, varit ett effektivt medel vid behandling av bakteriella infektioner. Att utsätta bakterier för antibiotika kan emellertid leda till att de utvecklar resistens, inte bara mot den aktuella substansen, utan även mot andra antibiotika med liknande verkningssätt. Sannolikheten för att detta sker kan befaras vara högre inom det veterinärmedicinska området eftersom antibiotika där ges som fodertillskott, doserna är högre och risken att välja olämpligt preparat är större än inom humanmedicin pga. sämre diagonstikmöjligheter. Historisk sett har resistensproblemet lösts genom att nya antibiotika utvecklats och ersatt gamla substanser när dessa blivit ineffektiva. Sedan 1990-talet har utvecklingen av nya substanser emellertid bromsat in kraftigt. Syftet med detta working paper – som innehåller en mer teknisk framställning av diskussionen i vår artikel Antimicrobila sensitivity – a natural resource to be protected by a Pigouvian tax? (Preventive Veterinary Medicine, 2010; 96: 9-18. Homepage: http://www.elsevier.com/locate/prevetmed) – är att diskutera hur problemet med resistensutveckling kan minimeras samtidigt som incitamenten att utveckla nya metoder för att behandla bakteriella infektioner förstärks.