Varje EU-land har upprättat nationella handlingsplaner för att nå EU:s mål om att 10 % av konsumtionen av drivmedel ska vara biodrivmedel år 2020. I denna studie analyseras effekterna av de nationella handlingsplanerna och hur de påverkar jordbrukssektorn. Analysen genomförs med hjälp av en ekonomisk simuleringsmodell (CAPRI).

Förutom den ökade importen av biodrivmedel som indikeras i de nationella planerna kommer EU att minska exporten och öka importen av jordbruksråvaror. Det innebär att EU:s politik får betydelse även för länder utanför EU, vilket är viktigt att ta hänsyn till då miljöeffekterna av politiken ska analyseras.

Biodrivmedelsproducenterna kommer 2020 att vara betydande användare av jordbruksråvara och därmed skapas ett samband mellan drivmedels- och jordbrukssektorn där efterfrågan på biodrivmedel påverkar priserna på jordbruksråvaror. Högre bränslepriser innebär ökad efterfrågan på biodrivmedel och därmed ökad efterfrågan på jordbruksråvara. Inom EU stiger priserna på de jordbruksråvaror som används till biodrivmedelsproduktion. Högre priser för grödor innebär att åkermark blir mer värdefull. Det medför att mark omvandlas från betesmark till åkermark samt en liten ökning av den totala åkerarealen inom EU. Den ökade tillgången på foder som följer av ökad biodrivmedelsproduktion (biprodukter från biodrivmedelsproduktionen används som foder) bidrar också till att betesmark omvandlas till åkermark. Analysen visar betydande regionala skillnader i hur markanvändningen påverkas. I Sverige minskar jordbruksmarken i Småland, där animalieproduktionen är relativt viktig medan jordbruksmarken ökar i Skåne där växtodling är relativt viktigare.