Antibiotikaresistenta bakterier är ett växande problem inom både human- och veterinärmedicin. En del av problemet är hur man ska hantera djur som bär på resistenta bakterier som i sin tur utgör en risk för människor. Ett exempel på antiobiotikaresistenta bakterier är LA-MRSA som blir allt vanligare hos europeiska grisar och som även kan smitta människor. I länder där LA-MRSA är vanlig bland grisar löper personer som har kontakt med grisar större risk att smittas och för att förhindra smittspridning vidtas särskilda åtgärder när dessa personer besöker sjukvården.
I denna studie antar vi att den svenska grispopulationen är fri från LA-MRSA eller att förekomsten är mycket låg. Vidare antar vi att förekomsten i den svenska riskgruppen skulle bli lika stor som i Danmark och Holland om smittan spreds bland svenska grisar och att liknande försiktighetsåtgärder i så fall skulle vidtas i den svenska sjukvården. Vi analyserar om det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt för Sverige att försöka förhindra att LA-MRSA sprids bland svenska grisar genom att testa alla importerade avelsgaltar. Resultaten visar att:
- Nyttan av testprogrammet uppgår till mellan 4,8 och 13,4 Mkr per år och kostnaderna till ca 1,8 Mkr per år, dvs. programmet är samhällsekonomiskt lönsamt.
- Slutsatsen gäller så länge grisar kan importeras från besättningar där risken att galtarna har MRSA är låg.
- Programmet kan behöva kompletteras med åtgärder för övervakning av svenska grisbesättningar då smitta kan komma in på andra sätt än genom import av avelsgaltar.
Publikationen redovisas i en vetenskaplig tidskrift. För en mer lättillgänglig presentation av resultaten se AgriFood Policy Brief 2014:6