I denna rapport studeras effekterna av två skrotningskampanjer som genomfördes i svenskt fiske under 2008 och 2009. Kampanjerna inriktade sig på att minska kapaciteten inom trålfisket efter torsk och totalt skrotades 29 fartyg till en kostnad motsvarande 135 miljoner SEK. Rapporten analyserar i vilken utsträckning fartygsägarna som deltagit i skrotningskampanjerna har återinvesterat i nya fartyg och hur fiskeansträngning och fångster utvecklats efter kampanjerna. Rapporten undersöker också i vilken utsträckning individerna lämnat fiskesektorn och vad de i så fall är sysselsatta med.

Resultaten visar att ett antal fartygsägare som deltagit i skrotningarna återinvesterat i nya fartyg efter kampanjerna. De nyanskaffade fartygen är i genomsnitt mindre än de fartyg som skrotades och fiskar i många fall efter andra arter än torsk. Av de individer som var i arbetsför ålder var få arbetslösa och majoriteten av individerna hade inkomster från fiske eller fiskerelaterade verksamheter. Att skrotningskampanjerna inneburit ökat fiske efter andra arter visar att stöden har haft effekter även inom andra segment och att sådana effekter bör beaktas om framtida skrotningsprogram blir aktuella.