I ljuset av klimatförändringarna behöver utsläppen av så kallade växthusgaser minska. En sektor som i stor utsträckning bidrar till att släppa ut växthusgaser är jordbruket. Inom landsbygdsprogrammet 2014–2020 kan lantbrukare söka stöd för att utföra aktiviteter som kan minska påverkan på klimatet. Aktiviteterna kan kallas klimatåtgärder. Vissa av åtgärderna har ett uttalat mål att minska jordbrukssektorns utsläpp av växthusgaser. Andra åtgärder har inget sådant uttalat mål men påverkar ändå sektorns utsläpp.

I den här utvärderingen utvärderar vi 17 av landsbygdsprogrammets klimatåtgärder som kan vara ekonomiskt lönsamma för samhället. Vi utreder alltså möjligheterna att minska jordbrukets utsläpp av växthusgaser utan att samhället eller lantbrukare förlorar på det. Vi diskuterar även hur staten kan se till att lantbrukare utför de bäst lämpade klimatåtgärderna, till exempel med hjälp av styrmedel som kunskapsspridning, förändring av normer, subventioner och certifikat. På så sätt bidrar rapporten med viktiga slutsatser inför utformningen av kommande landsbygdsprogram.

Utvärderingen visar att två åtgärder verkar kunna minska utsläppen av växthusgaser i större skala än de andra: återvätning av organogena jordar och beskogning av marginell eller övergiven åkermark. Återvätning innebär dock höga kostnader för lantbrukaren. Slutsatserna liknar resultat från Storbritannien, Frankrike och Irland. I samtliga fall framstår bättre utnyttjande av kväve, precisionsjordbruk, sparsam körning och sänkning av proteinhalten i fodret som bra åtgärder.

Flera av åtgärderna är ekonomiskt fördelaktiga för lantbrukaren. Ändå utförs inte dessa åtgärder i tillräckligt stor utsträckning. Det kan bero på att man räknat fel på kostnaden eller att resultaten inte är representativa. En annan möjlig orsak är att lantbrukarna kan ha otillräckliga kunskaper om åtgärderna och att det är kostsamt att ta till sig ny information. En tredje förklaring kan vara att lantbrukarna föredrar att nöja sig med lösningar som de uppfattar som tillräckligt bra, i stället för att söka efter det absolut bästa och därmed behöva ta risker med ny teknologi. Ett sätt att ändå få lantbrukare att utföra de lönsamma klimatåtgärderna är att sprida mer kunskap och erbjuda rådgivning och demonstrationer. Man kan också arbeta med att försöka ändra normer.

Alla offentliga och privata aktörer inom jordbrukssektorn kan sägas ingå i ett system där kunskap tas fram, sprids och används. Systemet har en viktig roll att spela i det framtida klimatarbetet. I dag fokuserar systemet på åtgärder som är lönsamma att utföra och delvis är bra för klimatet. Däremot fokuserar man mindre på åtgärder som påverkar klimatet mycket men inte är lönsamma. Det är viktigt att åtgärder med stor klimatnytta också utvecklas, även om de inte är lönsamma för företagaren. Om dessa åtgärder bidrar till en tillräckligt hög nytta för samhället kan staten subventionera dem.