Naturbetesmarker är sedan lång tid en del av det svenska kulturlandskapet och är med sitt varierade växt- och djurliv viktiga för att bevara den biologiska mångfalden. Att sköta naturbetesmarker innebär en merkostnad, så för att bevara markerna ges EU-stöd till lantbrukare. De krav som ställs för skötseln av naturbetesmarkerna kan många gånger vara svåra att möta i den redan komplexa och lokalt anpassade verksamhet det innebär att driva ett lantbruk.
I denna rapport analyseras hur lantbrukare uppfattar att reglerna som styr ersättningssystemet för bevarande av naturbetesmarker inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik fungerar på den enskilda gården. Analysen baseras på en litteraturgenomgång samt djupintervjuer med lantbrukare och en analys av policydokument.
Resultaten visar att:
-
Ansträngningar bör göras för att undvika motstridiga regelkrav, minska risken för missförstånd och oklarheter, samt säkerställa att regelverken är i samspel med den praktiska jordbruksverksamheten.
- Ekonomiska ersättningar är viktiga för att lantbrukare ska få täckning för sina kostnader för att sköta naturbetesmarkerna.
- Lantbrukarna uppger att det finns en oro, kopplat till kontrollsituationerna, där myndighetspersonal besöker naturbetesmarkerna och kontrollerar att skötseln sker enligt regelverken.