Tidigare har SLI:s analyser framför allt handlat om jordbruket, men SLI:s uppdrag
omfattar numera även ekonomiska analyser av fisket. Likheterna mellan jordbruk och
fiske är många. Det är två basnäringar som sedan länge sysselsätter en minskande del
av befolkningen. De är båda omgärdade av långtgående regleringar och är föremål för
omfattande statliga ingrepp i näringsutövandet, samt för stora stödinsatser från samhällets
sida. Likheterna är alltså uppenbara från det perspektiv som är SLI:s – det
samhällsekonomiska – och uppdraget att kritiskt granska effektiviteten i samhällets
åtgärder.
Men även olikheterna är många, vilket innebär att fisket måste analyseras utifrån en
egen teoretisk ansats. Den viktigaste skillnaden är att medan jordbrukaren väldefinierat
äger sin mark och andra produktionsresurser, så är fiskaren beroende av en
gemensam resurs – havet.
Betydelsen av detta faktum var huvudfrågan i institutets första rapport om fisket och
samhällsekonomin, nämligen varför ett fiske efter en gemensam resurs leder till fiskets
välkända problem – överfiske, överinvesteringar, överkapacitet och låga inkomster
för näringens utövare. Detta faktum spelade också en central roll i den därpå följande
studien om effekterna för u-länder av att EU, genom avtal, köper fiskerättigheter
i u-ländernas fiskevatten.
Också denna rapport, som specifikt studerar det svenska fisket, närmare bestämt det
pelagiska segmentet som är det viktigaste i svenskt fiske både när det gäller fångstvolym
och fångstvärde, tar sin utgångspunkt i problematiken med äganderätter. Det sätt
på vilket förvaltningen av det svenska fisket fungerar ger inga väldefinierade äganderätter
vilket innebär att det finns anledning att befara att det finns överkapacitet i den
svenska fiskeflottan. Kunskapen om hur det faktiskt förhåller sig är däremot begränsad.
Hur är situationen i Sverige? Finns en stor överkapacitet? Hur stor är potentialen
till effektiviseringar?