Rättvisemärkning av livsmedel är en växande företeelse i främst Europa och USA. Målet med märkningen är att förbättra arbets- och levnadsvillkor för jordbrukare och lantarbetare i utvecklingsländer.
Syftet med rapporten är att belysa olika effekter av märkningen Fairtrade (med tillägget ”Rättvisemärkt” i Sverige) med hjälp av ekonomisk teori och en genomgång av aktuell litteratur.
Den övergripande slutsatsen är att rättvisemärkning kan ha positiva effekter för de jordbrukare som tillhör ett certifierat kooperativ. Detta beror på att prisfall begränsas vid låga världsmarknadspriser, resurser tillhandahålls för gemensamma investeringar och goda arbets- och miljömässiga villkor uppmuntras. Men märkningen saknar potential att hjälpa fler än ett mycket begränsat antal jordbrukare. Det innebär att rättvisemärkningen endast kan ha en försumbar effekt när det gäller att bekämpa fattigdom och dåliga villkor i utvecklingsländer. Dessutom är märkningen ett ineffektivt sätt att transferera resurser på, eftersom endast en mindre del av det merpris den europeiske konsumenten betalar når den avsedde mottagaren. Det är slutligen svårt att kontrollera att standarder gällande arbetsvillkor och miljöhänsyn har efterlevts.