Det svenska jordbruket står för ungefär 13 procent av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Huvuddelen utgörs av metan och lustgas från markanvändning och djurhållning. Eftersom det är svårt att mäta dessa utsläpp på gårdsnivå finns det för närvarande inga styrmedel i form av skatter, avgifter eller kvantitativa regleringar syftande till att begränsa dem. Ett alternativ kan vara att subventionera åtgärder för att minska växthusgasutsläpp var effekter kan mätas. Ett exempel på en sådan åtgärd vore att använda gödsel för produktion av biogas, vilket skulle minska utsläppen av metan. En subvention per enhet producerad biogas skulle således kunna vara ett styrmedel för att minska jordbrukets växthusgasutsläpp. Produktion av biogas från gödsel leder emellertid till andra utsläpp som har negativa effekter på miljön och människors hälsa och som man måste ta hänsyn till när subventionen beräknas.

I working papret görs ett försök att kvantifiera effekterna på de olika utsläppen, samt att värdera dem, mot bakgrund av vad som är känt i den vetenskapliga litteraturen. Det visar sig att nuvarande kunskapsunderlag är otillräckligt för att avgöra om nettoeffekten på miljön av produktion av biogas från gödsel är positiv eller negativ. Detta innebär att det, på vetenskaplig grund, inte går att avgöra om produktion av biogas från gödsel bör subventioneras eller beskattas och visar vikten av ytterligare forskning inom området.