Intensivt jordbruk är ofta dåligt för djurlivet. Betyder det att det bästa sättet att öka djurlivet är ett mindre intensivt jordbruk överallt? Vi menar att ett sådant synsätt inte är optimalt om det uppstår fasta kostnader för att tillhandahålla djurliv på jordbruksmark. Det kan därför vara lämpligt att dela upp gårdar i olika grupper - sådana som bidrar mycket till djurlivet och sådana som bidrar lite till djurlivet - även om gårdarna har samma kostnadsstruktur.
Vi testar vår hypotes på vall i södra Sverige där vallen används för ensilage och reproduktion av markhäckande fåglar. Vi visar att den optimala lösningen mest sannolikt kommer att innebära att vissa jordbrukare vinstmaximerar på samma vis som de skulle göra då de inte tar hänsyn till djurlivet medan andra jordbrukare slår vallen senare för att uppnå ett fågelmål. En uppdelning av gårdarna kan vara den bästa lösningen och kan få stora konsekvenser för jordbrukspolitiken.