Införandet av gårdsstödet år 2005 innebar att jordbrukarna inte längre behövde producera jordbruksprodukter för att få stöd. Denna förändring har skapat förutsättningar för ett jordbruk med passiva markägare och en ökad risk för s.k. inlåsning av jordbruksmark. Inlåsning innebär i detta sammanhang att passiva markägare, dvs. de som inte bedriver någon produktion, skapar problem för aktiva jordbrukare som vill expandera sin verksamhet.
Denna studie visar att inlåsningen av jordbruksmark är begränsad i Sverige. Däremot har vi sett att gårdsstödet medför att strukturomvandlingen (dvs. möjligheten för enskilda gårdar att växa i areal) kan komma att avta i de produktiva bygderna eftersom mindre lönsamma jordbruk kan bli kvar längre. Det blir mer mark i produktion med gårdsstödet än utan, eftersom en fortsatt produktion oftast är det mest kostnadseffektiva sättet att uppfylla stödvillkoren.
Gårdsstödet medför också att jordbruksmarken fortsatt kan hävdas eller brukas i de mindre produktiva bygderna. I de mer produktiva regionerna orsakar gårdsstödet främst en transferering av pengar till markägarna via kapitalisering.