Uppgifter från intresseorganisationer, myndigheter och i media kan tyda på att det är brist på veterinärer i Sverige. ”Veterinärer” finns dock inte med på Arbetsförmedlingens lista över bristyrken vilket kan bero på att det är oklart vad man menar med ”brist”. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv skulle kraftiga prisökningar på vissa varor, förekomsten av köer och väntetider (exempelvis till hyreslägenheter på bostadsmarknaden eller behandlingar inom sjukvården) eller långa vakanstider för vissa tjänster på arbetsmarknaden kunna vara tecken på att det råder brist på varor och tjänster.

Det är inte heller klart om bristen på veterinärer är generell, d.v.s. om den gäller hela landet och rör alla slags veterinärer oavsett inriktning, eller begränsad till vissa län och delar av veterinärmarknaden. Eftersom veterinärer har olika funktioner – exempelvis kliniskt arbete med djursjukvård och rådgivning, myndighetsuppgifter som övervakning av djurskydds-, foder- och livsmedelslagstiftningen eller forskning och utbildning – beror konsekvenserna delvis på vilken sorts veterinärer det är brist på. Syftet med vår rapport är att försöka reda ut om det finns brist på veterinärer, var denna brist i så fall finns och att i den mån det finns en brist, diskutera åtgärder som kan vara lämpliga.