Naturbetesmarker är sedan lång tid en del av det svenska kulturlandskapet och är med sitt varierade växt- och djurliv viktiga för att bevara den biologiska mångfalden. Att sköta naturbetesmarker innebär en merkostnad, så för att bevara markerna ges EU-stöd till lantbrukare. De krav som ställs för skötseln av naturbetesmarkerna kan många gånger vara svåra att möta i den redan komplexa och lokalt anpassade verksamhet det innebär att driva ett lantbruk.

I denna rapport analyseras hur lantbrukare uppfattar att reglerna som styr ersättningssystemet för bevarande av naturbetesmarker inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik fungerar på den enskilda gården. Analysen baseras på en litteraturgenomgång samt djupintervjuer med lantbrukare och en analys av policydokument.

Resultaten visar att:

1. Ansträngningar bör göras för att undvika motstridiga regelkrav, minska risken för missförstånd och oklarheter, samt säkerställa att regelverken är i samspel med den praktiska jordbruksverksamheten.

2. Ekonomiska ersättningar är viktiga för att lantbrukare ska få täckning för sina kostnader för att sköta naturbetesmarkerna.
3. Lantbrukarna uppger att det finns en oro, kopplat till kontrollsituationerna, där myndighetspersonal besöker naturbetesmarkerna och kontrollerar att skötseln sker enligt regelverken.