Tidigare har SLI:s analyser framför allt handlat om jordbruket, men SLI:s uppdrag omfattar numera även ekonomiska analyser av fisket. Likheterna mellan jordbruk och fiske är många. Det är två basnäringar som sedan länge sysselsätter en minskande del av befolkningen. De är båda omgärdade av långtgående regleringar och är föremål för omfattande statliga ingrepp i näringsutövandet, samt för stora stödinsatser från samhällets sida. Likheterna är alltså uppenbara från det perspektiv som är SLI:s – det samhällsekonomiska – och uppdraget att kritiskt granska effektiviteten i samhällets åtgärder.

Men även olikheterna är många, vilket innebär att fisket måste analyseras utifrån en egen teoretisk ansats. Den viktigaste skillnaden är att medan jordbrukaren väldefinierat äger sin mark och andra produktionsresurser, så är fiskaren beroende av en gemensam resurs – havet.

Betydelsen av detta faktum var huvudfrågan i institutets första rapport om fisket och samhällsekonomin, nämligen varför ett fiske efter en gemensam resurs leder till fiskets välkända problem – överfiske, överinvesteringar, överkapacitet och låga inkomster för näringens utövare. Detta faktum spelade också en central roll i den därpå följande studien om effekterna för u-länder av att EU, genom avtal, köper fiskerättigheter i u-ländernas fiskevatten.

Också denna rapport, som specifikt studerar det svenska fisket, närmare bestämt det pelagiska segmentet som är det viktigaste i svenskt fiske både när det gäller fångstvolym och fångstvärde, tar sin utgångspunkt i problematiken med äganderätter. Det sätt på vilket förvaltningen av det svenska fisket fungerar ger inga väldefinierade äganderätter vilket innebär att det finns anledning att befara att det finns överkapacitet i den svenska fiskeflottan. Kunskapen om hur det faktiskt förhåller sig är däremot begränsad. Hur är situationen i Sverige? Finns en stor överkapacitet? Hur stor är potentialen till effektiviseringar?