Enligt ekonomisk teori kommer ett oreglerat fiske att leda till överkapacitet, alltför hårt fiske och dålig lönsamhet.  Ett fungerande fiske kräver enligt teorin någon form av förvaltning som påverkar de ekonomiska drivkrafterna till att verka för en långsiktigt hållbar utveckling. Det svenska fisket förvaltas idag genom en lång rad regleringar som berör när, var och hur fisket får bedrivas.  Dessa förvaltningsinstrument påverkar inte de grundläggande ekonomiska drivkrafterna mot överkapacitet någon större omfattning. Det finns därför anledning att misstänka att det finns en överkapacitet i den svenska fiskeflottan.

I studien analyseras kapaciteten i det svenska pelagiska fisket. Fartygen i det pelagiska segmentet används främst för fiske efter sill, skarpsill, makrill, tobis och blåvitling. Segmentet är det viktigaste inom svenskt fiske sett både som landningar och värdet av landningarna.

Resultatet visar att kapaciteten i det pelagiska segmentet utnyttjas till cirka 75 procent. Detta innebär att kostnaderna är högre än nödvändigt, vilket påverkar lönsamheten negativt. Analysen visar också att större fartyg är effektivare än mindre, vilket tyder på att det finns stordriftsfördelar i segmentet.