Enligt ekonomisk teori kommer  ett oreglerat fiske att leda till överkapacitet, alltför hårt fiske och dålig  lönsamhet.  Ett fungerande fiske kräver enligt  teorin någon form av förvaltning som påverkar de ekonomiska drivkrafterna till  att verka för en långsiktigt hållbar utveckling. Det svenska fisket förvaltas  idag genom en lång rad regleringar som berör när, var och hur fisket får  bedrivas.  Dessa förvaltningsinstrument  påverkar inte de grundläggande ekonomiska drivkrafterna mot överkapacitet någon  större omfattning. Det finns därför anledning att misstänka att det finns en  överkapacitet i den svenska fiskeflottan. 
I studien analyseras kapaciteten  i det svenska pelagiska fisket. Fartygen i det pelagiska segmentet används  främst för fiske efter sill, skarpsill, makrill, tobis och blåvitling.  Segmentet är det viktigaste inom svenskt fiske sett både som landningar och  värdet av landningarna.
Resultatet visar att  kapaciteten i det pelagiska segmentet utnyttjas till cirka 75 procent. Detta  innebär att kostnaderna är högre än nödvändigt, vilket påverkar lönsamheten  negativt. Analysen visar också att större fartyg är effektivare än mindre,  vilket tyder på att det finns stordriftsfördelar i segmentet.